I det här inlägget tänkte jag ta er med på en resa i tiden. Långt innan spel som MLB The Show såg dagens ljus. Vi åker trettio år tillbaka till vad jag skulle vilja kalla basebollspelens guldålder. Vi snackar 8-bitars konsoler och i det här inlägget är fokus helt på Nintendos grå 8-bitarslåda, även känd som Nintendo Entertainment 
System, NES.
Man kan såklart fråga sig varför jag dyker ner i dessa spel 30 år senare? Nyfikenhet, upptäckarlusta, ett historieintresse samt en del nostalgi.
1989 såg dator- och tv-spelmarknaden ganska annorlunda ut jämfört med idag. Spelen för konsoler distribuerades på cartridge vilket var dyrt jämfört med t.ex. disketter, CD-rom eller direktnedladdning via Internet som vi är vana vid idag men det bidrog till obefintliga laddningstider och minskad piratkopiering. Kassetterna var också begränsade med regionkodning (USA, Japan, Europa) både i mjukvara och hårdvara så privatimport från USA eller Japan till Europa var ingen möjlighet. Under åren 1988-1990 släpptes en enorm mängd med, ofta bra basebollspel och särskilt bra var utbudet till NES. De flesta av dessa spel nådde dessvärre aldrig oss i Europa utan stannade i USA och Japan.
Nu 30 år senare är läget ett annat. Entusiaster har genom åren läst av innehållet i dessa cartridges och gjort de tillgängliga på nätet för retrogamers att spela i någon emulator och hela Nintendos spelarkiv får man ner på några minuter förutsatt att man har runt 150 mb ledigt.
Pocket-Go samt BittBoy. Moderna portabla spelkonsoler för retrogaming
Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att testa olika basebollspel till det här systemet. Jag har inte testat alla spel men jag har testat ganska många och inriktat mig på de som anses vara de bästa och av dessa har jag valt ut mina tre favoriter.
R.B.I Baseball (1988) (Namco)
R.B.
I Baseball släpptes aldrig i Europa men det anses idag vara ett av de bästa basebollspelen till NES. Det här spelet var när det släpptes det enda spelet som hade rättigheter från, spelarunionen MLBPA och därmed kunde speltillverkarna använda sig av riktiga spelarnamn. Däremot hade de inga rättigheter från MLB så några riktiga klubbnamn existerar inte i spelet. Innan man börjar spela basebollspel bör man läsa manualen och det har jag gjort och jag kan konstatera att manualen till R.B.I är exemplarisk. Kort och koncis med tydliga illustrationer.
RBI baseboll är snabbt att komma igång med. Man väljer ett lag och spelar. Det är lätt att kontrollera spelarna, även om det kräver viss träning, särskilt när det gäller spel på outfield men man har en bra överblick.
Musik och ljud är inte direkt något som utmärker sig men den är inte irriterande på något sätt. Grafik och animationer är också ganska primitiva jämfört med vad andra speltillverkare lyckats trycka ut från den här konsolen vid den här tiden. Spelarnas kroppsform är lätt deformerad, hoptryckt och för inte tankarna till professionell baseboll men det är detaljer som inte spelar någon större roll eftersom spelglädjen är på topp. Det är ett roligt spel och ett av de absolut bästa basebollspelen till NES.
R.B.I Baseball sammanfattningsvis:
+ Snabbt att komma in i spelet
+ Hög spelglädje
– Begränsat jämfört med Baseball Stars (se nedan)
– Grafiken är ganska primitiv (även med den tidens mått), spelarnas form smått förvriden och animationerna begränsade.
Omdöme:
Grafik: 5/10
Ljud/Musik: 6/10
Kontroll: 10/10
Manual: 10/10
Underhållningsvärde: 9/10
Baseball Stars (1989) (SNK)
Baseball Stars från 1989 släpptes endast i Nordamerika och Japan och var helt revolutionerande vid tiden för releasen av flera olika anledningar. Först och främst därför att det här är ett av de första spelen med en batteribackup inbyggd i cartridgen för att kunna spara men också för att man i det här spelet kan skapa helt egna lag, namnge spelarna och träna upp dessa på olika sätt. Man kan också sälja, köpa och avskeda spelare. Den här managerfunktionen var för tiden också revolutionerande och gör att det här spelet får ett högt underhållningsvärde.
Spelare och lag
När det gäller lag och spelare finna det inga avtal med MLB eller MLBPA lagen har generiska namn som SNK Crushers, Lovely Ladies, Ninja Blacksox och American Dreams. När det gäller lagen så finns det också ett damlag (Lovely Ladies) vilket hörde till ovanligheterna i spelvärlden vid den här tiden.
Det finns en hel del humor från speltillverkarna i form av nam
nen på lag och spelare. I laget Ghastly Monsters har t.ex alla spelare namn från välkända skräckfilmskaraktärer och Ninja Blacksox har såklart fått sitt namn från Black Sox skandalen 1919. I laget American Dreams har man samlat kända spelare utan att för den delen bryta mot namnrättigheter. Här hittar vi spelare som Babe (=Ruth), Sandie (=Sandy Koufax), Willie (=Mays) m fl. Varje lag i spelet kan ha 18 spelare så om man vill köpa nya måste man först sälja en annan.
Manual
Manualen till det här spelet är på 20 sidor och innehåller förutom en bild på en NES-kontroll endast text. Det är begripligt när det gäller hur manager-delen förklaras men pitching, batting och fielding hade kunnat förklaras bättre med hjälp av illustrationer. Som väl är så finns det likheter mellan R.B.I när det gäller spelkontrollen även om det här spelet bjuder på lite mer frihet. Här kan man t.ex. hoppa upp på den bakre väggen för att fånga bollar, stjäla och slajda mot baser.
Grafik och musik
Grafik och spelarnas animationer och detaljrikedom är för tiden riktigt bra och en rejäl förbättring jämfört med t.ex R.B.I. Spelarna är i det här spelet större vilket förmodligen var en utmaning för programmerarna på den här tiden. En detalj som jag gillar är läktaren som ser mycket bättre ut än många andra spel vid den här tiden. Musiken är ungefär som med R.B.I – inte anmärkningsvärt bra, men inte heller irriterande.
Spelkontroll
Spelkontrollen är bra och har likheter med många andra basebollspel vid den här tiden. Det som jag kan uppleva frustrerande vid vissa tillfällen är när man på vissa delar av outfield ska kasta bollen till andra spelare. Problemet här är att man är lite för nära bollen och får en sämre överblick av planen och de andra spelarna. Battingen upplever jag som snabbare än i många andra spel. Här gäller det att vara snabb – precis som i verkligheten. Det är utmanande att vara slagman men också väldigt kul. Som pitcher kan man dra iväg en fast ball, slow-ball eller en curve-ball åt olika håll.
Baseball Stars är ett spel med stort underhållningsvärde. Möjligheten till att utveckla sina lag gör det att det här spelet alltid erbjuder nya utmaningar och upplevelser men om man bara vill spela lite utan att investera alltför mycket tid i spelet så går det snabbt att komma igång med de färdiga lagen.
Baseball Stars sammanfattningsvis:
+ Stora sprites; detaljerade spelare, bra animationer.
+ Managerfunktionen; köpa, sälja, träna upp spelare.
+ Det går att göra helt egna lag.
+ Många möjligheter i pitching och fielding.
+ Batteribackup i NES-cartridgen.
– Inga riktiga MLB-lag.
– I vissa situationer dålig överblick på outfield.
– Manual på 20 sidor helt utan illustrationer.
Omdöme:
Grafik: 10/10
Ljud/Musik: 6/10
Kontroll: 9/10
Manual: 4/10
Underhållningsvärde: 10/10
Little League Baseball (1990) (NES) (SNK)
Det här spelet släpptes endast i Nordamerika ett år efter Baseball Stars av SNK och är till stora delar samma spel som Baseball Stars vilket syns på grafik, animationer och märks i hur spelet kontrolleras men skillnaden ligger i att den här versionen saknar managerfunktion.
I det här spelet är det Little League spel som gäller. Det här spelet utspelas till skillnad mot Baseball Stars också på internationell nivå. Man kan välja lag från Asien, Amerika inklusive Hawaii samt Europa. De Europeiska lag som kan väljas är Italien och Spanien, men lite förvånande inte Nederländerna som jag kan tycka borde ha en given plats som en av Europas tungviktare. En detalj som är lite märklig är blandningen mellan landslag och regionella lag som möts trots det är det kul att kunna spela baseboll på internationell nivå. Det här spelet har till skillnad mot Baseball Stars inte någon batteriback istället används ett kodsystem för att kunna fortsätta senare. Spelar man dessa spel idag på emulator är inbyggda funktioner för att spara helt överflödiga eftersom de flesta emulatorer idag erbjuder ”savestates”
Manualen består av ett häfte på 19 sidor med text och illustrationer som tydligt visar hur man kontrollerar batting, pitching och fielding. Det här är ett rejält lyft jämfört med storebror Baseball Stars.
Spelkontrollen här är precis som i Baseball Stars. Det är ett kul spel som till skillnad mot Baseball Stars inte kräver lika mycket för att komma igång som Baseball Stars kan göra. Samtidigt minskar det långsiktiga underhållningsvärdet utan managerfunktion.
Little League Baseball: Championship Series sammanfattningsvis:
+ Man kommer snabbt igång med spelet
– Begränsat jämfört med Baseball Stars
Omdöme:
Grafik: 10/10
Ljud/Musik: 6/10
Kontroll: 9/10
Manual: 9/10
Underhållningsvärde: 9/10
Vilket är då det bästa av dessa tre?
Det är inget lätt fråga att svara på. Alla tre har olika kvalitéer och brister och tillhör absoluta toppen av basebollspel till NES. De är samtliga också spel som är värda att spela även 30 år efter releasen. Det är spel med hög spelglädje. Skulle jag bli tvungen att sätta något spela före något annat så lutar det åt ett övertag till Baseball Stars. Jag gillar grafiken, animationerna, spelkontrollen och de stora möjligheterna till variation man jag spelar likar gärna Little League Championship Series eller R.B.I Baseball. Vilket eller vilka är dina retrofavoriter?
Andra spel som är värda att nämna:
Bad News Baseball (1990) (Tecmo)
+ Snabbt att sätta sig in i
+ Roligt spel.
+- Grafik och animationer ligger någonstans mellan RBI Baseball och Baseball Stars
Major League Baseball (1988) (Atlus)
+ Riktiga MLB-klubbnamn
– Inga riktiga spelarnamn
– Långsamt på så många sätt
Base Wars (1991) (Konami)
Det här spelet visar vad som hände i en tidslinjerna i Terminator där maskinerna vann. Spelet utspelas i en mörk framtid där mördarrobotor verkar ha tagit över och nu spelar de baseboll mot varandra. Det hade nog inte Sarah Connor räknat med men underhållande om än inte ren baseboll.
Läs vidare / länkar:
Nestopia NES emulator: https://sourceforge.net/projects/nestopia/
Retroarch multisystem emulator: https://www.retroarch.com/
Rom-filer: https://wowroms.com/
RetroDoDo Store på AliExpress som säljer PocketGo och BittBoy https://www.aliexpress.com/store/4993135
I tävlingssporter gäller det alltid att ligga i framkant. Att ha det där lilla extra som de andra lagen saknar. Ett bra lag i baseboll handlar såklart främst om en bra uppställning spelare och coacher. En genomtänk träningsplan och strategi på planen är också viktig. Därefter k
Astros system för att stjäla tecken bestod av en monitor som matades med en kamerafeed på catchern. Den här monitorn fanns vid ett bord strax bakom Astros bullpen. Vid bordet satt en medarbetare som genom att banka på en stor soptunna bredvid bordet kunde meddela vilken typ av boll som väntades till spelarna på planen. Ljudet från tunnan hörs i klipp från flera matcher och när dessa matcher sats samman blir det tydligt hur fusket fungerade.
Corben är dokumentärfilmaren som kanske mest är känd för dokumentären 
m anger att man bor i t.ex Andorra.
På den tiden kändes det enormt lyxigt att kunna se baseboll live. Det här nöjet blev tyvärr ganska kortlivat. Kanalen Supersport kasserades 1997 och med den försvann tablålagda baseboll. Det skulle dröja till 2003 innan ett alternativ kom till den svenska marknaden i form av ESPN classic (repriskanal) och några år senare även ESPN som sände livesport. 2013 slutade ESPN att sända i Europa, undantaget Irland och Storbritannien. Vid det här laget spelade det kanske inte längre någon större roll. Gillade man baseboll hade man MLB.TV som sänt sedan 2002 och så är läget än idag femton år senare. Det finns i skrivande stund inga kanaler som sänder MLB i Sverige – på gott och ont. Det är synd på så sätt att man inte kan råka zappa in på en kanal som sänder baseboll – en person som är nyfiken på baseboll måste alltså sätta upp sig på ett 
Thurman Munson skrev på för Yankees 1969 och spelade i laget fram till sin död 1979. 1970 utsågs han till rookie of the year. 1976 utsågs han till American League MVP och under sin karriär tog han även två World Series segrar med laget (1977 och 1978).
Jag fick nyligen hem ett par till utseendet fina manschettknappar föreställande en sliten baseboll med Yankeesemblemet i mitten. 
I år kommer det en del förbättringar och några av dessa tänkte jag gå igenom här.
James Creighton (15/4 1841-18/10-1862). Bildkälla: By Dan Moore at en.wikipedia – from the Dead Ball Era webpage at 
Yankeesbloggen 